I huvudet på Tant Grön

Alla inlägg under november 2010

Av Tant Grön - 13 november 2010 12:57

Vart tog alla några (givetvis) av mina vänner vägen? 


Marlene, gör du mig sällskap på en promenad och pratar lite om livet, själen, universum och allt det där? Vi kan drömma om framtiden, om allt vi ska göra när vi blir stora. Om vad som har hänt och vad är meningen med något. Nej just det du bor ju inte längre här.


Anna, kan du inte komma över och bolla lite ord, det skulle vara så roligt att höra vad du tänker och tycker. Kanske kan vi ha av några strängar på gitarren och leka rockstjärnor en liten stund. Men det går ju inte för du är ju där, där inte jag är.


Jessica, ska du med till Myrorna, jag såg en sån snygg klänning där igår! Sen kan vi gå å fika, prata om hur det blev och vad vi ville. Och hur ska vi göra med midsommar? Nyss gick vi på gymnasiet och två barn senare sitter vi här, fast du är ju liksom där och bara jag är här.


Nicklas, ska vi gå till Munken, dricka några öl och prata kärlek? Du kan tjata på mig att bli din manager och jag kan förklara för dig om allt du inte håller med om. Du är här men ändå inte. Varannan veckalivet gör dig där du med, där dom andra är.


Alla är där och jag är här, fast ingen är tillsammans. Ensamma.


Tur att fejjan finns så att vi ändå kan föra en dialog, vi kan dock inte kramas, det är synd. Ingen nämnd ingen glömd funkar inte här. Och ingen är någonsin glömd. Men snart ses vi allihop med kramar i överflöd som naiva, rädda och odödliga 19-åringar. Blev det som vi hade tänkt oss? Blir det någonsin så?

Ord
ANNONS
Av Tant Grön - 13 november 2010 11:33

 

Berättelsen om mitt liv

 

 

Jag ville berätta och

jag ville gömma.

Någonstans strax under naggade oron om någons sårbarhet.

Men det här handlar inte om dig,

utan det är berättelsen om mig.

Du må vara en karaktär i mitt liv som påverkat mig hit än dit.

Men det är jag jag jag som agerar och reagerar.

Vore det inte för dig så vore det för någon annan.

Så du förstår det handlar inte om dig,

utan BARA om mig mig mig.

 

Jag vill berätta och

jag vill inte längre gömma.

Någonstans i mig växer ljuset sig starkare och

låter sig inte längre påverkas.

Men det du säger skapar ett mörker och

utan det inga bevis.

Du är och förblir en karaktär i mitt liv,

för alltid och alltid i resten av mitt liv.

Men det är jag som är huvudpersonen i berättelsen.

Det är inte längre för dig och heller inte för någon annan.

Om ingen annan och bara jag,

handlar historien om mig...

 

 

Ord
ANNONS
Av Tant Grön - 12 november 2010 23:11

Inget har varit sig likt idag. Jag brukar cykla till campusbussen men vågade inte det idag pga av snön så jag gick och åkte lite spårvagn istället och kom då fram till busshållplatsen lite tidigare än vanligt och hann då med en tidigare buss än vanligt. Och den lilla skillnaden har vänt uppochner på hela dagen. När jag skulle kliva av bussen vid universitetet kollade jag som vanligt om jag fått med mig allt, jag kollade på stolen jag suttit på och under den men såg ingenting.


  



Eter toalett, fikashopping och mördartrapp var jag inne i salen där vi skulle ha dagens lektion och jag började plocka upp grejer ur väskan, göra mig redo för kunskap liksom, då upptäcker jag att min mobil är borta! Jag sprang runt och letade efter den, på toaletten, fiket och busshållplatsen, men nej, ingen mobil. Jag fick låna min kurskamrat Mias mobil och ringa till mig själv och busschauffören Rickard svarade. Jag skulle möta upp busschaufför Rickard vid sista hållplatsen så jag gav mig ut på en springtur igen, sprang förbi Therese som hejade väldigt förvånat  på mig och jag mumlade snabbt mitt ärende fortfarande springandes och försvann vidare mot mitt mål.


  



Här inser jag vilken fruktansvärd dålig kondis jag har för det värker i halsen nu men det är bara att bita ihop och forsätta framåt, mot busshållplatsen, busschaufför Rickard och M.I.T.T.L.I.V


  



Under de ca fyrtio minuterna som mobilen var borta från mig mådde jag verkligen inte bra och jag funderade på om jag skulle släppa taget. Och jag gjorde det. Jag släppte taget om mobilen som pryl, den går att ersätta om jag vill. Jag släppte taget om mitt simkort, det går också att ersätta om jag vill, allas telefonnummer går att knappa in på nytt. Men vad jag inte kunde släppa taget om var alla bilder i mobilen, inte att jag inte kunde ersätta dem för det kände jag att jag på något sätt ändå kunde. Jag tycker heller inte att bilder är så viktiga längre, vi ska inte minnas på det sättet tror jag. Men det finns bilder i min mobil som inte är ämnade för någon annans ögon än mina och de bilderna kunde jag inte släppa taget om. Det gick bara inte. Vad skulle jag göra om de kom i orätta händer? Det var ena riktigt ångestladdade 40 minuter av mitt liv.


  


Och en intressant observation av en kurskamrat var hur mitt ego trädde fram väldigt tydligt under dessa fyrtio minuter. Som om jag var en annan människa.


Men den vanliga människan har raderat bilderna nu... så nu är det fritt fram att glömma mobilen var som helst när som helst, gör inget! Ingenting alls.

Av Tant Grön - 7 november 2010 00:37



Fest på "kollektivet" med emigrerade vänner, gitarrspel och kylskåpspoesi. Så började fredagskvällen för fyra kvinnor i en stad inte längre så stor.





Senare hamnade vi på Skeppet, ett ställe som tre av oss inte besökt sedan gymnasiet och den fjärde bara besökt efter. Vi som är tre kan deklarera att allt är som det var. Samma vägg att luta sig mot vid överförfriskat tillstånd sa någon.

                    


            




Dagen efter ser en ut så här. En har kämpat hårt med virknålarna som envisas med att gå av och gömma sig i tovorna. Och en vill säga att de nog inte sticks lika mycket nu. 






Ord ägnade sig tre åt till frukost. Det var kul.





Kanske ses två imorgon och kanske ses två nästa helg.

Hoppas.



   

Av Tant Grön - 6 november 2010 23:22

 

Tvivel

 

Tårar som aldrig blir friska

Vad är fram och vad är bak?

Ett avsnitt av Gilmore girls och jag sitter plötsligt åter i din fula soffa

Middagar framför tv:n

Mat du lagat till mig

Den var skitäcklig

Men jag älskade dig

Fan vad jag älskade dig!

 

Jag minns nu hur det var.

Då.

 

Allt börjar om från början igen

Välbekanta känslor känns inuti mig

Och jag undrar om jag kan lita på dem

Kan jag lita på dem?

Vad är det som gör att något är rätt?

När det jag en gång trodde på

Var så fel

Så fel

 

Hur ska jag kunna veta

Att jag inte gör samma sak igen?

Av rädsla har jag gått mina vanliga vägar

För att hitta hem

Hur ska jag då kunna veta

Att den väg jag nu går på

Är för mig en okänd en?

 

Vill du vara min vän?

Jag menar verkligen verkligen vara min vän?

 Jag är så inte redo för något annat

Men om jag var det

Så skulle jag så gärna vilja vara det med dig

Med dig.

 

  

 

 

PS. En dikt är en dikt och jag är en jävligt bra skådis. Faktiskt!

 

Ord
Av Tant Grön - 4 november 2010 09:13



För ett tag sedan läste jag om Waldorfmorsornas säregna klädstil hos Lady Dahmer och idag när jag gick hem från lekskolan efter att ha lämnat Gulliganerna och liksom såg mig själv så kom jag att tänka på hennes inlägg. För nog är jag sexig i cerisa mysbrallor, dubbla sockar, långklänning och tröja. Yea baby yea!

  


Näbbstövlar hade jag också! Basåattnivet. Sexig Waldorfmorsa, det är jag det.


Av Tant Grön - 3 november 2010 22:58



Jag lyckades gå på yogan ikväll för första gången sedan i våras, alltså inte första yogapasset sedan i våras utan första onsdagsyogan som är poweryoga. Och jag hade glömt hur stressig poweryogan är. Ner, upp, hoppa fram, upp, ner, upp, hoppa fram, upp.



Nej jag skiter i det och kör i min egen takt. Det blir så mycket bättre då. Hinner ju inte andas med rörelserna när det går så fort, känns inte alls bra.


Lugn.


        



Ja det är jag.

Av Tant Grön - 3 november 2010 21:15



Den första december när jag flyttar hit...



... kommer väggen att fyllas på med färg. Så bra med en vit tapet med svarta konturer, precis som färgläggningsbilderna i en målarbok.


  


Och garderoben förvandlas till...





... ett pysselrum.

  


Och köket måste också ha...




... lite färg.


  





Gick jag för långt nu?




Äh, man kan väl adrig ha för mycket färg heller.

Presentation


Hej och välkommen in i mitt huvud. Var inte rädd, jag är inte farlig, inte ett dugg. Är du? Äsch, jag skojade bara. Jag är skitfarlig. Var rädd för bövelen.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6 7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Tjocka släkten

Gamla lumparpolare

Festivaler 2012

Feminism

RSS

Besöksstatistik

Receptbank

Råkost.se

Gemenskap

Råkostrecept

.

bloglovin

Bloglovin

bloglovin

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se