I huvudet på Tant Grön

Alla inlägg under juni 2011

Av Tant Grön - 14 juni 2011 21:40


Jag trodde inte att det var möjligt, inte efter det här året. Jag har drömt om det, det har jag och så i söndags hände det. Plötsligt! Jag tog upp en bok. En bok som jag valt själv. En bok som inte stod på någon litteraturlista.  Och så började jag läsa.


 


Den är så spännande och jag stör mig inte alls på den. Irriterar mig inte på någon skev kvinnosyn eller hetsar upp mig på orättvisor...


... Jo, kanske lite då. Men bara jättelite. Jag har faktiskt semester(?)

ANNONS
Av Tant Grön - 12 juni 2011 00:11


Jävlar vad det har blixtrat och dundrat ikväll! Jag lyckades fånga det på bild också.

 


Jag tyckte att det var riktigt läskigt när det mullrade och blixtrade när jag var liten och lite läskigt tycker jag nog att det är än idag. När jag var kanske nio år och ensam hemma, drog åskan igång en eftermiddag. Jag sprang genast till den lilla tobaksaffären på hörnet. Det var ett ställe jag besökte ofta och jag gillade gubben som drev det lilla snaskstället. Snacka om old shool, det var bättre förr och allt det där. Tobaksaffär, egentligen? De sålde ju mest godis, i alla fall minns jag det så. Och det där godiset, det pekade man på och sa: två sånna där, och så en sån där. Och de kostade några öre st. Inte vägde man något godis på den tiden inte.


Lillgulliganens armband hänger fortfarande i lampan, eller om det är ett annat armband...?


Där satt jag den där eftermiddagen och tryckte mot godisdisken medan ovädret dundrade på utanför. Gubben förklarade för mig att det fanns något som kallades för åskledare och att de gör så att vi inte behöver vara rädda för att blixten ska slå ner i våra hus. För det var ju det jag var rädd för, att blixten skulle slå ner i mitt hus så att det började brinna. Godis fick jag också. Mitt favoritgodis som inte finns längre. Jo, fan, det var ju bättre förr! 


 

ANNONS
Av Tant Grön - 11 juni 2011 23:39


Vaccin. Jag är rädd. Jag är rädd för att ge mina barn vaccin och jag är rädd för att inte ge mina barn vaccin.


Av Tant Grön - 11 juni 2011 22:38


På kökshandduksjakt begav jag mig idag och jakten blev (dessvärre) en lyckad sådan. Att jag senare när jag flyttpackade till Huset i radhuskällaren hittade en hel hög med kökshanddukar från Gulliganpappans mamma, ja, det var ju mest en bonus och inte alls irriterande. Nej inte det minsta. 

   

De trukosa och gula med vit botten ska bo i Huset och de påskigt gula ska bo i lägenheten.



Sedan hittade jag massor av billiga nystan och mastodontnötta påslakan i fina färger. 

 

Alltid när jag handlar på loppis så tvättar jag mina tyger i minst 60 grader så fort som möjligt så att jag inte får några skadedjur. Fler och fler rapporter kommer in om vägglöss i svenska hem. Hjälp till att förhindra spridningen. Det är så enkelt att tvätta tyger och kläder ni köper på loppisar men det är jättesvårt att bli av med vägglöss. Har man inte möjlighet att tvätta dem direkt så ställ dem i ett rum där lampan kan vara tänd tills du har tvättid. De små lössen kommer nämligen bara fram om det är mörkt. Detta gäller även er som har varit ute och rest (ja, även i Sverige) tvätta alla era kläder och även väskan de var packade i.


 

Det blev ett himla trassel av mina nystan. Jag trodde nog inte att de skulle repas upp sååå mycket i maskinen. Note to self: Nästa gång, koka dem istället.

 

Ja det blev en hel del blommor och moln med fåglar och ränder också. Jag hittade många fina påslakan och örngott. Ett blommigt täcke och ett äppligt tyg. Eller, ja något rött bär kanske?

 

Några fina skålar i olika storlekar och en kastrull i rostfritt stål, såklart, fick följa med mig från Hela människan. Allt ska förstås till Huset. Jag hoppas bara att mina tyger kan överleva kalla vintrar. 

 

Jag tror jag har det mesta nu... Kanske att det skulle vara fint med en och annan köksstol också och några kastruller till skulle förstås inte skada... Men det måste ju finnas loppisar i Svinhult också tänker jag. Så det får vänta till en annan dag.

Av Tant Grön - 10 juni 2011 16:57


Ni som följer mig på fäjsbuck, (många som FÖLJER mig faktiskt vet ni, 13 prenumeranter på bloglovin och 168 fäjsbuckvänner, nej 169, nej 168, tjohoo, så poppis ä jag liksom) ni vet kanske redan att jag har tvättat idag. Jag led brist på kökshandukar och räknade kallt med att få ett par rena efter dagens tvätteri. Men när jag hade vikt in all tvätt och sedan stod där med en endaste ren kökshanduk i handen, ja då fick jag inte riktigt ihop det. Och så började jag fundera...

 

Jo, det är så jag ser ut när jag använder hjärnan.



Jag gav bort två st till mamma på hennes födelsedag. VA!? Ger du bort gamla kökshanddukar i födelsedagspresent tänker ni. Ja precis. Jag gör egna presenter så långt det går och om jag hinner och orkar förstås. Eller tar något som jag inte längre använder och skickar det vidare.


Förra året fick hon foton på Gulliganerna och i år bakade jag Annelibröd som jag slog in i kökshandukar och tillsammans med lite mörk choklad jag hade liggandes hemma och en kokbok som jag ville göra slut med plus lite Barnpappanhandlad Brämhultsjos blev det ett riktigt trevligt och uppskattat paket. Brödet åt vi upp på festen. Och de där kökshanddukarna, ja de blev jag liksom av med då.


Men det kan ju inte ha varit alla kökshanddukar jag har, tänkte jag vidare... Nej några har jag tagit med till Huset. Ja titta. Där ligger en:

 
Oj. Hoppsan! Hur hamnade den här bilden här?  


Så ni förstår. Jag MÅSTE verkligen gå på loppis imorgon och shoppa kökshanddukar. Det är jättetrist. Men jag MÅSTE ju faktiskt. Absolut inget jag VILL. Men MÅSTE man så, ja, då måste man ju. Faktiskt.















Av Tant Grön - 10 juni 2011 15:46

Johorå, ni vet precis vad jag snackar om!


Men det här, det känns bra. Att vara omgiven av mina vänner Magda, Vildfnittra och Herr Barregren. Dessutom får jag sällskap av en väldigt skicklig konstnär, Bokkei. Ja då känns det som att allt står rätt till i världen. Ja i bloggvärlden alltså.


 


  

Folk får givetvis läsa vilka bloggar de vill. Och jag tycker om både sött och salt. Visst är jag ytlig men jag föredrar att kalla det tvärtomytlig. Jag gillar liksom djupet mer än odjupet. Även om odjupet också kan vara väldigt vackert...

Av Tant Grön - 10 juni 2011 09:55


Ibland dyker det upp en nykomling i trafiken och nyfniken som jag är (jo nyfniken stavas med tre n) klickar jag på länken och kollar vem det är som varit och nosat runt här hos mig. Nu nyligen var det en bloggare som kallar sig Sub Ursula. Ja ni hör ju, bara namnet är ju intriiiiiging! Hon har inte skrivit så mycket ännu men jag hoppas att det bara är en tidsfråga för hon verkar väldigt klok och underhållande. Ja ni vet, precis som jag med andra ord. Men det allra bästaste med det hela är hennes länklista. Jag finns på den. Nej jag menar inte "guvabranukanflerhittahit- jag finns på hennes länklista", utan det är sällskapet jag är lite stolt över. Vi är endast tre på listan, det är jag, Daniel Boyacioglu och Unni Drogge. Varför är det så bra då tänker ni. Jo man får liksom inte tycka om mig om man dessutom tycker om ytliga modebloggar. Då blir jag nästan lite förnärmad.


Så, egentligen är jag inte bättre än någon annan. Jag är precis lika dömande mot mina raka motsatser som de kan vara mot mig. Ibland. Men jag vet att mina fördomsfulla tankar är fel och blåser bort dem... efter en liten liten stund.

    

Vi är alla samma. Kärlek och sommar.

Av Tant Grön - 9 juni 2011 11:59



Igår på vägen hem från lekskolan...


Vi har precis gått över en väg, ja jag gick på cykelbanesidan, vad skulle du ha gjort? Har man en Gulliganlastad cykelvagn/barnvagn så väljer man naturligtvis den plana delen vid övergångsstället framför den höga trottoarkanten. Så är det bara. Där står vi då på andra sidan övergångsstället, i princip stillastående, jag har blicken neråt för jag pratar med Storgulliganen om den mastodontpinne hon har släpat med sig, när jag helt plötsligt ser ett cykelhjul bromsa in ca. en dm. från vagnen. Jag tittar förvånat upp och spontant säger jag: Oj, förlåt! Inte för att jag tycker att jag har gjort något fel, men jag inser ju trots min förvåning att jag fortfarande står på cykelbanan och inte på gångbanan. Men hellre ett "Oj förlåt!" än ett "Dra åt helvet!" liksom, oavsett vems fel det är, tänker jag. Själv får jag ett ilsket "Ja det är ju bra om man tittar framåt!", från cyklisten.


Ja, verkligen. Bra tips!


Jag ska komma ihåg det nästa gång jag står still på cykelbanan efter att ha gått över ett övergångsställe. För vem vet, det kan ju komma en cykel farandes som uppenbarligen inte tittar framåt.

Presentation


Hej och välkommen in i mitt huvud. Var inte rädd, jag är inte farlig, inte ett dugg. Är du? Äsch, jag skojade bara. Jag är skitfarlig. Var rädd för bövelen.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9 10 11 12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Tjocka släkten

Gamla lumparpolare

Festivaler 2012

Feminism

RSS

Besöksstatistik

Receptbank

Råkost.se

Gemenskap

Råkostrecept

.

bloglovin

Bloglovin

bloglovin

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se