Nej det är inte okej att ta någon mot dennes vilja, hur jävla mycket ditt hjärta än är med. Och vad fan betyder det, att hjärtat är med? Typ, "nej nej, jag våldtog inte, mitt hjärta var med hela tiden, jag lovar!" Liksom, och?! Jag skiter fullständigt i ditt jävla hjärta. Nej tack! Jag vill inte bli "tagen".

Hittat på fäjsbuck såklart! Vita kränkta män.

Ibland hör jag kvinnor säga att de inte är feminister. Hur tänker de då?

Vad lugnt och tyst det är, tänkte jag när jag satt i köket och målade. Men tyst var det ju inte. Klockans tickande och surret från kylskåpet ekade rätt högt mellan väggarna i mitt lilla kök. Men lugnt var det. Och tyst på de där oönskade ljuden som lägenheten fylls av så ofta annars...

När vi talar om tystnad är det oftast inte en total avsaknad av ljud vi menar utan en total avsaknad av oönskade ljud. Så för mig, just nu, är köksklockans tickande och surret från kylskåpet lika med tystnad.

Jag ritar vidare. Fortfarande byxlös. Bara säger. Funderar på att avsluta, samtidigt som jag vill börja om. Varför känner jag så? Ofta. Går vidare till något nytt. Att bryta mina mönster och att inse vilka mina mönster är. Göra något som jag inte vill eller brukar. Det ska jag. För jag vill.

Så ja... Jag sitter byxlös i mitt kök och ritar. Blev ni sugna på att köpa något nu?!

Jag tittar på Star Wars och ritar allseende ögon. Och funderar. På att se. 

Människor som finns i ens liv, någonstans i periferin. Men som plötsligt kliver fram i ljuset. Välkommen.

Jag är bra på att visualisera det jag vill ha och sedan få det till att bli verklighet. Alltså verkligen verkligen. Idag tänkte jag på något som jag ville skulle ske och så skedde det. Problemet var bara att jag inte märkte att exakt det jag hade visualiserat faktiskt blev till verklighet innan ögonblicket var förbi. Så allt det där som jag hade tänkt säga och göra då; ja det blev inge mä dä int. Känner mig blåst på konfekten. Av mig själv.

Det är dags att vakna nu.

Det är ju liksom ingen idé att önska sig saker om en inte är med och tar emot.

.

Vad är problemet liksom? Jo jag tänker på DN och ordet hen. 

"Det är mycket möjligt att hen blir ett vedertaget begrepp så småningom. Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. Många läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om", skriver Tillberg.

Om en nu någon gång i sitt liv ska ta ett politiskt ställningstagande så är väl ett queert sådant väldigt bra tänker jag. Så kör på bara DN. Våga vara annorlunda. Våga gå i bräschen.