I huvudet på Tant Grön

Inlägg publicerade under kategorin Tant Grön funderar

Av Tant Grön - 10 september 2012 20:43


Hur oklok får man vara. Hur mycket skada får man åsamka andra. Och när är det okej att döda. Jag funderar på när en människa är ett tillräckligt stort hot mot andra människor, så att staten tycker att den människan måste låsas in på livstid eller så... För någonstans måste ju ändå en människa som tror att våldtäkt är en bra idé, vara helt jävla skadad och då också vara ett enormt hot mot mänskligheten.



Fast att låsa in någon får ju inte denne att bli klok. Eller? Så hur ska vi upplysa alla okloka, så vi slipper känna oss hotade?







*







ANNONS
Av Tant Grön - 4 september 2012 20:39


Jo jag störde mig på något jag och kom då att tänka på Chandler Bing. 



För mig är ytan rätt oväsentlig, till skillnad från Chandler. Vackrast i världen blir en så här:


(Om ni inte har sett filmen så gör det)

 

Men saker någon gör kan jag störa mig på. Läten tex. Det tycker jag är jättejobbigt. Alltså ljud folk har för sig när de exempelvis äter. Jag tänkte att det var lite fånigt av mig, att störa mig på ett ljud. Men så funderade jag vidare... Om jag stör mig på ett ljud nu, hur galen skulle jag då inte vara om en vecka, en måndad, ett år?! 


Det kan ju te sig väldigt ytligt, men ogillar en något så gör en ju det. Gillar en inte spenat så gör en inte och inte blir en beskylld för att vara ytlig då inte. Och gillar en inte fotbollsfanatiker så tror jag inte att en beskylls för att vara ytlig då heller. Men när vi pratar utseende eller "tics" då är min uppfattning att en liksom ska komma förbi det, acceptera det liksom. Typ skärp dig och var inte så fånig. Men om jag inte klarar av "naglar på tavlan-ljud" så ska jag väl inte behöva stå ut med det. Eller! 


Jo jag funderar alltså på om det vi ibland kallar för ytligt kanske ska kallas för något annat. Preferenser? Och vad är ytligt egentligen? Vi gillar det vi gillar och ogillar det vi ogillar. Eller jag vet inte. Och så blev allting svart.


ANNONS
Av Tant Grön - 4 september 2012 09:59



Jo jag var och fikade jag. På stans kanske tjusigaste fik. Lite som att komma hem. Snyggt porslin, stiliga möbler och vackert sällskap.


Men hur har ni det med hemsidan Kafé Kuriosa?


En påklädd man och av avklädd kvinna. 

  



Jag blev riktigt sugen på kaffe nu! För jag blir det när jag ser avklädda kvinnor.






Av Tant Grön - 17 augusti 2012 08:52

Poserna påminner mig lite om hur jag känner mig efter en riktigt jävlig dag, en sån där dag då jag mest bara vill lägga mig ner där å då å sova sova sova, tills kidsen är sisådär 20 bast eller så.

Av Tant Grön - 9 juni 2012 13:47


Jo jag äger en tv. Den är sällan på. Men den finns här. Idag slog jag på den till frukosten och utsatte mig själv för reklam. Brr. 


Frysta grönsaker är nyttigare än färska säger Findus. Tror de att vi är helt jävla dumma i huvudet? Jag hoppas verkligen att vi inte är det.



Annan skit jag utsatt mig för är fäjsbuckreklam. 


 


Om den här "matersättningen" NU är godkänd i Sverige, tidigare var den alltså INTE det; då undrar jag varför den inte var det tidigare och vad som fick Sverige att ändra på sig? Frasen "Nu godkänd i Sverige", får i alla fall inte mig att känna något positivt för produkten. 



Om man vill köpa HERRskjortor så ska man tydligen gå till KappAhl. Och som demonstration för dessa HERRskjortor väljer KappAhl en kvinnokropp och en bikiniöverdel. Det känns logiskt. För när jag letar efter badkläder så vill jag gärna titta på bilder av herrskjortor. Så varför inte tvärtom?


 


Reklam. 










.

Av Tant Grön - 14 maj 2012 22:24



Jag läser Persiljas inlägg om feminism och funderar... Jag tycker ju att vi borde kalla det för humanism istället, då det egentligen handlar om att människor ska ha samma värde och samma rättigheter. Att jämställdhet är något som givetvis gynnar alla oavsett kön. Läs gärna Liza Marklund och Lotta Snickares "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Men nu är ju ordet humanism redan upptaget (egentligen tycker jag att det passar in, men då begreppet är så gammalt så pratade man knappast om jämställdhet mellan kön, då, utan snarare jämställdhet mellan typ rika och fattiga gissar jag, dvs. att alla MÄN oavsett ställning skulle ha samma värde? Ja eller något sådant. Men det kan vi ju diskutera en annan gång). Varför jag tycker att vi ska kalla det humanism istället för feminism beror på att jag misstänker att ordet feminism delar upp oss mer än att för oss samman. Och det är ju det vi behöver göra. Gå samman. Vi är ju alla människor. Givetvis ska vi ha samma värde och samma rättigheter.


 


Men vad jag tänker då när jag läser Persilja inlägg, är att rädslan för att vara till besvär ligger i att kvinnor präglas till att vilja vara till lags. Lite "om du är besvärlig så kanske ingen man vill ha dig" typ. Det känns som att alla dessa rädslor på något sätt kretsar kring att vi ska vara åtråvärda av män. Som att vårt värde ligger i deras acceptans. Vilket det givetvis INTE gör. Och då är det ju såklart himla enkelt att vara besvärlig om man som jag skiter fullständigt i om någon tycker att jag är besvärlig. Jag är heller inte det minsta intresserad av att åtrås av män eller av att bli accepterad av dem. Shit liksom! Lyckliga den som jag finner värdig av mig.


Jag är så förbannat dryg. Och är du inte en andlig feministisk vänsterpartist (jag kan godkänna andra mer extrema röda partier också) så är jag inte intresserad av att lägga någon energi på dig.


Så mitt råd till alla som är rädda för att vara besvärliga är: Lägg ingen energi på människor som inte tycker om dig precis så som du är. För du är underbar och perfekt! Och givetvis feminist. Det måste inte vara svårt. Du väljer själv vilka känslor du vill fokusera på. Varför välja att lägga fokus på negativa känslor när du kan lägga fokus på positiva?


Och du, du är verkligen verkligen inte besvärlig. Det är alla som INTE är feminister som är besvärliga. 


     



Puss och kärlek

Av Tant Grön - 11 maj 2012 12:00



Så fort badkläderna åker på så ser jag ut så här:


 



Eller så här:


 


Lite "kom å ta mej!" liksom. För det är ju bara det jag vill. Bli tagen.




Av Tant Grön - 26 april 2012 20:36



Det här med att man inte ska klaga för att det finns de som har det värre. Vad är det för jävla skitsnack egentligen? Jag mår väl inte bättre för att någon annan mår sämre. Mina problem försvinner inte helt magiskt bara för att någon annan har så mycket större problem än vad jag har.


 

Om jag mår dåligt, om något tynger mig så måste jag få göra mig av med det. Troligtvis genom ventilering. Men bara för att jag berättar om något som jag inte är nöjd med så innebär inte det att jag är missnöjd med allt annat. Var ligger logiken i det? 


 


Ibland är jag skittrött på mina barn. Och jag behöver vara ifrån dem, jag behöver egentid. Betyder det att jag inte älskar dem? Givetvis inte. Däremot är jag en jävligt klok människa om jag ser till att ge mig själv egentid. Det tjänar alla i min omgivning på. Typ verkligen verkligen.


 


Och den där Cimon, han är väldans klok han.





Presentation


Hej och välkommen in i mitt huvud. Var inte rädd, jag är inte farlig, inte ett dugg. Är du? Äsch, jag skojade bara. Jag är skitfarlig. Var rädd för bövelen.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Tjocka släkten

Gamla lumparpolare

Festivaler 2012

Feminism

RSS

Besöksstatistik

Receptbank

Råkost.se

Gemenskap

Råkostrecept

.

bloglovin

Bloglovin

bloglovin

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se