I huvudet på Tant Grön

Inlägg publicerade under kategorin Tant Grön känner efter

Av Tant Grön - 14 oktober 2012 22:14



Det måste verkligen vara jättejobbigt för icke-aggressivt fattiga människor att behöva stå ut med att se aggressivt fattig människor gå omkring helt fritt på gatorna. Jag förstår verkligen verkligen det och stödjer verkligen förslaget om att förbjuda tiggeri. Det är inte alls helt jävla sjukt i huvet. För alla människor är ju inte lika mycket värda va? I alla fall inte de där dumma svaga känsliga kvinnorna, sånna där jobbiga feministjävlar! Eller äckliga homosexuella och verkligen inte aggressivt fattiga förstås. De borde verkligen förbjudas!!!


Tankesmedjan

dn.se


"Att kriminalisera tiggeri är som att kriminalisera skaldjursallergi men lämna den borgerliga räkmackan på bordet."


Idag känner jag bara för att avliva alla jävla idioter. Att känna till och inte kunna göra något, vad är poängen med det? Hur kan någon tycka så? Jag förstår inte, hur går det till liksom? Hur kommer det sig att kvinnor är det andra könet? Hur kommer det sig att en inte får ha sin sexualitet ifred? Och som om vi inte redan hade nog med ojämställdhet och vidriga fördomar, så diskuteras det alltså hur vi ska kunna sopa bort fattiga människor från våra gator. För de är ju obehagliga! Vad är det som saknas?


Kärlek människor! Kärlek.


ANNONS
Av Tant Grön - 25 september 2012 17:36


Idag har jag gått omkring med en känsla av att vara olyckligt kär. Vilket är lite märkligt då jag varken är olycklig eller kär. Tror jag. Eller. Kanske sörjer jag något som en gång var eller något jag en gång trodde skulle bli. Något i mitt förflutna som jag inte riktigt bearbetat. Jag vet inte. 

Det är så sällan jag känner efter. Alldeles för sällan. Det är inte bra. Men det är så mycket jag ska göra hela tiden och jag är rädd för att om jag känner efter så känner jag för mycket. Jag är också rädd för att om jag känner för mycket så faller ihop. Och vem ska då göra allt det där som jag gör? Hela tiden.


Men idag ska jag känna. Jag ska känna allt. Välkommen alla oönskade känslor liksom!


När jag bestämde mig för att sluta göra motstånd och låta känslorna komma, så slappnade kroppen av och jag kände befrielse. Nu ser jag fram emot att känna och se vart känslorna leder. Trevlig resa till mig!


 



Vi ses på andra sidan.


Kärlek.





...

ANNONS
Av Tant Grön - 27 april 2012 21:20



Alltså, fattar inte folk hur jävla jobbigt det är. Att vara kär. Hur mycket energi det tar. Och hur fruktansvärt dödentrött jag är. Så nej tack! e-kontakt. 





Jag tror jag hoppar. Men tack för erbjudandet. Typ verkligen verkligen.






 

Av Tant Grön - 20 juli 2011 22:28



... att jag inte har mer ork och energi; för jag som är så förbannat rolig borde ju liksom blogga dagligen, minst! för er skull.

Typ trött. Tid och energi kombinerat med ork och lust blev visst kaka på kaka eller nåt sånt hahahaha.


Tanten köpte byxor på Öland Roots och ville se hur hon såg ut. Det gick sådär. Jag lämnar plats för asgarv här.


Av Tant Grön - 20 oktober 2010 21:29




Aldrig.


  


Det är något jag vill säga


Vi kramades och jag var inte beredd på det som då hände i mig. 

Jag gick helt upp i den känslan och glömde liksom bort dig.

Allt jag såg var ditt skägg, din arm och dina ögon.

Men det var ju egentligen dina ord som gjorde dig intressant,

det var ju dom som fick mig att vilja kramas.

 

Men det där som kändes, det skrämde mig.

Och nu låtsas jag inte om det du säger, jag lyssnar inte på dig.

Allt jag ser är ditt skägg, din arm och dina ögon.

Men egentligen vill jag höra dina tankar och så gärna förklara,

varför jag är rädd för dina kramar.

 

Av Tant Grön - 3 oktober 2010 16:40



Jag lagar böngryta till mina vänner i kollektivet. Det är en utmaning att laga mat här och jag märker hur lite man egentligen behöver. Jag lagar ju aldrig efter recept, de får mig bara att tvivla. Jag råkar ha i för mycket currypasta och min brända gom från gårdagens pizzastek i kastull värker.


Storköket är inte vackert och det är inte stort men jag gillar det och det får mig att förstå att det inte är viktigt hur det ser ut eller vilken storlek det har. Egentligen. Inget av det spelar någon roll alls. Jag förstår det nu.


Jag lägger inget värde i om någon gillar min mat eller inte. Men jävlar vad kul det är att laga till några som uppskattar det jag gör och som dessutom tycker att det är gott. Jag känner mig verkligen på rätt plats just nu. Och inte fel. Inte fel alls. 


Befrielse. Lättnad. Kärlek. Lugn. Sanning. Och snart en soffa på lastkajen.        

Av Tant Grön - 26 september 2010 19:51


Jag har ramlat av min väg. Jag ser inte längre tydligt vart jag ska.

  


Känslor som jag inte vill känna finns i mig och jag kan inte längre betrakta dem på avstånd. Jag uppfylls av dem och det gör ont.


Jag vill inte.


Borde jag inte kunna få dem att försvinna om jag inte vill känna dem?


Gör inte motstånd.


Jag gör inte motstånd. Låter känslorna gå igenom mig och försvinna. Men de kommer tillbaka.


Jag vet varför de kommer tillbaka och funderar på om jag ska elliminera orsaken.


Nej.


Jag funderar också på prövningar, men jag tror inte riktigt på dem. Jag tror inte att jag ska avstå frestelser, jag gillar äpplet. Jag har ingen intention att bli någon andlig varelse, jag vill vara med och leka människoleken, i alla fall ett tag till. Det är roligt.


Men de här jävla känslorna och egot som vill äga och ha bekräftelse. De vill jag inte vara med om. Snälla dra åt helvete ditt jävla ego! Lämna mig ifred.


Jag saknar.



Glöm allt jag skrev, glöm allt jag sa, glöm allt jag kände, glöm allt jag tänkte. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill.

Av Tant Grön - 16 september 2010 09:30


Det här med kroppen. Varför är det okej att fråga någon om den har gått ner i vikt när väldigt få skulle påpeka det motsatta? Båda två gör mig väldigt illa till mods, jag skruvar på mig och undrar, varför ser ni mig så?


Varför kan vi inte få bli sedda för de vi är istället för den vikt vi bär på?


Jag förstår att folk tror att de ger mig en komplimang, kanske de rent av tror att jag väntar på att få höra den, men det gör jag inte. Jag vill inte att ni ska se min kropp på det sättet, att ni liksom väger av den.


Kan jag inte få ha min kropp ifred.


Säg gärna att jag är fin, säg gärna att jag ser ut att må bra, för det gör jag, men snälla låt bli att kommentera min vikt. Den är min. Och den spelar ingen roll.


  


Min kropp har varit med om mycket. Jag har fött ett par ungar, jag har festat alldeles för mycket, jag har varit uppe många sena nätter och jobbat på tok för mycket. Jag har misshandlat min kropp med dålig mat och för lite motion.


Och det syns. Mitt liv syns på min kropp som en berättelse om allt jag varit med om. Det är fint. Hur kan jag tycka illa om det. Hur kan bristningarna som gett mig mina barn vara något fult? Groparna i låren vet jag inte varifrån de kom men de finns där och de är mina så hur kan jag inte tycka om dom?


Så dumt.






Kärlek <3

Presentation


Hej och välkommen in i mitt huvud. Var inte rädd, jag är inte farlig, inte ett dugg. Är du? Äsch, jag skojade bara. Jag är skitfarlig. Var rädd för bövelen.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Tjocka släkten

Gamla lumparpolare

Festivaler 2012

Feminism

RSS

Besöksstatistik

Receptbank

Råkost.se

Gemenskap

Råkostrecept

.

bloglovin

Bloglovin

bloglovin

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se